Magnetometri i Uppsala
Ale stenar, Stonehenge och senast Birka.
Dessa platser har den senste tiden lyfts fram i media som nyheter, efter att man gjort nya upptäckter med hjälp av magnetometri.
I Sverigen har riksantikvarieämbetet plötsligt blivit intresserade av denna teknik sedan man införskaffat egen utrustning.
Att tekniken har använts länge nere på kontinenten är inget som hindrar riksantikvarieämbetet att gå ut i media och påstå att nu skall man börja exportera metoden.
Nu råkar vi ha en expert, förmodligen Sveriges främste med mycket lång erfarenhet av magnetometri, i Uppsala. Nämligen Gerhard Schwarz på SGU.
Gerhard har totalt utfört fem magnetundersökningar på Nåntuna ängar, varav fyra har föranlett honom att rekomendera fördjupade undersökningar eller fridlysning.
Och detta på grund av de resultat vi fått fram.
Dessa resultat har inte beaktats överhuvudtaget vid bedömningen av Nåntuna ängar. Går inte att tolka, för ny teknik etc.
Att riksantikvarieämbetet inte har några problem att tolka sina egna resultat kan ju bero på konkurenssituationen. Genom att tiga ihjäl konkurenter (SGU) så är man ju ensamma med denna "nya" teknik.
Ett mönster som går igen när man får höra högt ansedda arkeologer (efter rundvandring på ängen), i förtroende, säga att de inte kan gå emot länsstyrelsen för då finns det inga jobb för dem sedan.
Nu har vi en ordning i det här landet där länsstyrelsen har ensamrätt på att bedöma om ett område är värt att skydda, gräva ut eller bebygga.
Det har visat sig omöjligt att ha en avvikande uppfattning i dylika ärenden.
Är det så här vi vill att frågan skall skötas eller är det på plats med förändring ?
Det må finnas mycket fornlämningar i Uppland, men inte oändligt, och värdet av enskilda fornlämningar skulle verkligen behöva granskas av mer än en allsmäktig tjänsteman på länsstyrelsen.
Daniel Bolldén
Dessa platser har den senste tiden lyfts fram i media som nyheter, efter att man gjort nya upptäckter med hjälp av magnetometri.
I Sverigen har riksantikvarieämbetet plötsligt blivit intresserade av denna teknik sedan man införskaffat egen utrustning.
Att tekniken har använts länge nere på kontinenten är inget som hindrar riksantikvarieämbetet att gå ut i media och påstå att nu skall man börja exportera metoden.
Nu råkar vi ha en expert, förmodligen Sveriges främste med mycket lång erfarenhet av magnetometri, i Uppsala. Nämligen Gerhard Schwarz på SGU.
Gerhard har totalt utfört fem magnetundersökningar på Nåntuna ängar, varav fyra har föranlett honom att rekomendera fördjupade undersökningar eller fridlysning.
Och detta på grund av de resultat vi fått fram.
Dessa resultat har inte beaktats överhuvudtaget vid bedömningen av Nåntuna ängar. Går inte att tolka, för ny teknik etc.
Att riksantikvarieämbetet inte har några problem att tolka sina egna resultat kan ju bero på konkurenssituationen. Genom att tiga ihjäl konkurenter (SGU) så är man ju ensamma med denna "nya" teknik.
Ett mönster som går igen när man får höra högt ansedda arkeologer (efter rundvandring på ängen), i förtroende, säga att de inte kan gå emot länsstyrelsen för då finns det inga jobb för dem sedan.
Nu har vi en ordning i det här landet där länsstyrelsen har ensamrätt på att bedöma om ett område är värt att skydda, gräva ut eller bebygga.
Det har visat sig omöjligt att ha en avvikande uppfattning i dylika ärenden.
Är det så här vi vill att frågan skall skötas eller är det på plats med förändring ?
Det må finnas mycket fornlämningar i Uppland, men inte oändligt, och värdet av enskilda fornlämningar skulle verkligen behöva granskas av mer än en allsmäktig tjänsteman på länsstyrelsen.
Daniel Bolldén
Kommentarer
Trackback