Nåntuna fornminnesområde

Tysta politiker och tjänstemän

Många uppsalabor är upprörda över kommunens planering när det gäller bostadsområdet i Västra Nåntuna. Politiker och planerare har bråttom. Uppsala skall växa så fort som möjligt och då hinner man inte tänka, än mindre utreda. Staden skall förtätas och ny mark bebyggas.

En debatt pågår med insändare från olika håll.  I den dialogen har i varje fall det aktuella byggföretaget J M tagit till orda. Men politiker och tjänstemän är tysta. Det är faktiskt ni som har ansvar. Hur har ni tänkt? Frågan är om ni vill eller kan lära er något av det som sker.

I Sverige som i många andra länder har vi krav på att Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) skall genomföras när ’betydande miljökonsekvenser’ förväntas. När Byggnadsnämnden i Uppsala står inför exploateringsärenden löser man detta genom en slentrianmässig formulering ”Några betydande miljökonsekvenser föreligger ej”. Detta öde har drabbat detaljplanen för Västra Nåntuna och det är naturligtvis bekvämt att tänka och agera på det viset.

Eftersom kommunens företrädare inte förefaller vilja veta vad de gör skall jag i några punkter försöka peka på konsekvenser av projektet som borde studeras närmare:

-         En lång rad överklaganden har inkommit från de som bor i angränsande områden. De vill ha kvar den öppna marken och ifrågasätter exploateringsplanen i andra avseenden. Olägenheterna för de närboende och boende längs tillfartsvägarna som inte är byggda för byggnadsverksamhet eller för ytterligare exploatering talar för att projektet ej bör genomföras

-         Exploateringen innebär i sig ett betydande naturingrepp. Mark och vattensystem förändras vilket ger en rad följdeffekter. Ur klimatsynpunkt är t ex varje grönområde av betydelse. Effekterna är irreversibla dvs. oåterkalleliga. Området saluförs i färggranna broschyrer med blommor som ’Nåntuna ängar’ med anspelningar på Linné samtidigt som dessa ängar skall exploateras i sin helhet. Ett exempel på kommersiell cynism kan man tycka

-         Uppvärmningen av bostäderna skall ske med el vilket också det går stick i stäv med den i landet och Uppsala (?) förda klimatpolitiken

-         De motiv som anförts för exploateringen, social integrering och utnyttjande av befintlig infrastruktur faller eftersom Uppsalahem som skulle bygga flerfamiljsbostäderna dragit sig ur och eftersom vägarna inte är byggda för exploateringen och fjärrvärmen som finns i närheten inte skall utnyttjas

-         Debatten har hittills fokuserat mycket på fornlämningar eftersom marken gränsar till skyddade järnåldersgravar, Nåntuna lund mm och eftersom preliminära studier utförda av intresserade uppsalabor och tillkallade experter tyder på att området bör undersökas. Företrädare för länsstyrelsen irriteras av att människor intresserar sig för fornlämningar och anser sig veta – utan att undersöka saken – att fornlämningar av betydelse saknas

-         I det angränsande området, Lilla Djurgården, del av det skyddade Årike Fyris, finns ett elljusspår som besöks mer eller mindre regelbundet av tusentals uppsalabor. Det handlar om promenader med eller utan hund, stavgång, jogging, löpträning i ett område som bland annat för sin avskildhet från bebyggelse uppskattas mycket. Den stadsplan som man avser att genomföra är emellertid ritad på ett okänsligt sätt med bebyggelse inpå skogsbrynet och spåret. En viss buffertzon vore naturlig. En ridstig måste flyttas osv.

Om jag vore politiker, t ex kommunalråd eller ledamot av kommunens byggnadsnämnd skulle jag som ett minimum kräva MKB eller ingripa för att stoppa planeringen i ett tidigare skede. Om jag vore chefstjänsteman för samhällsplaneringsenheten skulle jag mot bakgrund av min kompetens som planerare och kommunens utfästelser när det gäller hållbar utveckling, klimatpolitik mm. kräva att en MKB genomförs i ett tidigt skede där också alternativa områden för bostäder studeras liksom möjligheten att mildra negativa effekter vid genomförande.

Frågan är om detta elände kan vändas till något positivt. Får vi se fler MKB vi exploateringsärenden i framtiden? Kan man t o m tänka sig att kommunens och byggföretagets företrädare sätter sig ned och omprövar hela projektet som ett ’olycksfall i arbetet’.

För egen del tänker jag fortsätta studera detta fall av samhällsplanering med synliggörande av olika aktörer och lyfta fram det i en läro- och debattbok som jag skriver under rubriken ’Understanding Sustainability Economics’ (Att förstå ekonomi för hållbar utveckling). Troligt är att Västra Nåntuna då får bli ett exempel på ohållbar planering. Men tills vidare vill jag tro att även politiker, tjänstemän och representanter för byggföretag inte är okänsliga för det uppsalabor uttrycker på olika vägar. I så fall skulle Västra Nåntuna exemplifiera den riktningsförändring som förr eller senare måste komma. Linneåret kan bli ett uppvaknandets år.

Peter Söderbaum

Professor emeritus, ekologisk ekonomi