Nåntuna Ängar (enl. JM)
Får en amatörfotograf verkligen beträda en ställning på en byggarbetsplats ?
..o det finns ju inget egenintresse i den här bloggen. En snabb koll av de som överklagat byggtillstånd osv ger att alla utom en som undertecknat överklagan bor på gatan intill bygget...sen kan man ju lägga in arkelogiskt värde, stackars barn som blir av med ängar osv..allt verkar ju röra sig om att ni inte vill ha ett bygge intill er eller att ni får en förändrad utsikt från köksfönstret...istället för en skogsglänta får ni andra hus...ve o fasa..är detta demokratiskt???
Håller med föregående skribent. Allt den här bloggen ger utlopp för,är de närboendes egen bitterhet över att stadsbilden förändras i deras närområde. Tycker dessutom att det är bra fräckt att använda barn i förskole-åldern som slagträn. Dom vet knappast vad den här frågan rör sig om!
Ja de närboende vill nog inte ha nya hus. Men det verkar ju vara en del konstigt med exploateringen. Länstyrelsen har inte rent mjöl i påsen. Och varför har man inte gjort någon miljöundersökning. Det tråkiga är att det blir mindre och mindre av andningshål. Och slutligen "Vem kan man lita på", Michael Wiehe.
En fullsatt matsal på Uppsävjaskolan protesterade högljutt mot kommunen och byggplanerna. Min uppfattning är att det finns en opinion emot att det byggs mer hus i Nåntuna. Men folk ger upp när man förstår att beslutet redan är fattat över deras huvuden. Det är en fara för demokratin. Att sedan arkeologer på länstyrelsen går andras ärenden gör ju inte saken bättre.
Jag undrar verkligen om alla som protesterar brydde sig om vad som fanns under deras hus när de byggdes för 30-40 år sedan.
Det den lokalt kända rättshaveristen och hans grannar med nyfunnet arkeologist intresse egentligen vill säga är -Bygg gärna, men inte hos oss.
Svar till
1. Laban är tydligen en vän av ordning som blir upprörd över att fotografen har klättrat i en byggnadsställning på en byggarbets-plats. JM har ju satt upp skyltar med TILLTRÄDE FÖRBJUDET för obehöriga, så ur exploatörens och kommunens synvinkel är det inte tillåtet att över huvud taget vistas på byggarbetsplatsen. Fotografen har alltså tagit en risk. Bilden av grävmaskinen är tagen en lördagförmiddag så ingen blev störd.
Det är enligt kulturminneslagen förbjudet att flytta, gräva sönder eller övertäcka fornlämningar. Bilden är tagen av delar av boplats-område 3 där vi funnit kol, järn, gränssten, gränsdiken och stolp-hål, så JM:s byggenskap är ett större brott än att fotografera det.
2. Nej de som administrerar bloggen har inget egenintresse, om du menar privat egoistiskt intresse av att tjäna pengar eller ha det bra. Vi som aktivt arbetar med dokumentation och information om Nåntuna arbetar helt ideellt utan bidrag från staten, länsstyrelsen, kommunen eller något politiskt parti. Att så många av dem som hjälper till med dokumentationen av fornlämningarna bor på Mollskinnsvägen beror helt enkelt på att de flesta som bor där har perfekt insyn i området och ser allt som händer.
I stället för en skogsglänta får mollskinnsborna andra hus, menar ?okänd? och antyder därmed att mollskinnsborna skulle vara missunnsamma och bara tänka på sig själva och utsikten från villan. Det är klart att det kan gälla vissa fastighetsägare, men vi som driver fornminnesfrågan tänker på systemeffekten. Eftersom vackra omgivningar är något som alla vill ha, bör man maximera exponeringen mot det som fortfarande är vackert. Ett uttryck för graden av exponering är områdets periferi i förhållande till dess yta. Det betyder att den genomsnittliga exponeringen för vacker utsikt är omvänt proportionell mot ett områdes storlek. Det är av den anledningen fel att expandera och förtäta Nåntuna. Det är effektivare att utnyttja utsikten från ett litet områdes yttre periferi än att utnyttja utsikten mot områdenas krympande innergårdar. På södra gärdet försvinner dessutom allt av ängen och skogsbrynet. Trots att mollskinnsborna förlorar ?allt? av vacker utsikt är det inga nya grannnar som gynnas i stället. Ängarna blir för all framtid ut-plånade för alla.
3. HK har fel, det är ingen ?stadsbild? som förändras, det är en del av Linnés historiska agrara landskap och Årike Fyris mångtusen-åriga strandängar som försvinner. Det är också järn- och brons-ålderns boplatsområden som tas tillbaka av JM AB för det 20:e århundradets urbana befolkning. Kanske de här småbarnen på bilden inte vet vad det är fråga om och förstår varför det skall vara så svårt att komma till skogen. Litet större barn förstår dock ganska bra att det här området borde ha sparats, även för deras egna barnbarn.
4. Svullo anar oråd. Fortsätt gärna med det. Jag kan försäkra att fallet Västra Nåntuna är minst lika spännande som en deckare. Det verkar aldrig ta slut. Fortsättning följer i nästa nummer av bloggen. Vem kan man lita på, vem är skurken?
5. Att en mycket stor passiv majoritet är emot att det byggs fler hus i Nåntuna, är ganska säkert. Lika rätt har Du när du avslöjar den kommunala skendemokratin med olika möten med tillkallade ?intressenter?, först när alla avgörande beslut redan tagits i olika nämnder. Medborgarna har inte förstått makthavarnas dolda agenda för Nåntuna.
Den här odemokratiska maktutövningen förutsätter ett samspel mellan kommunen, länsstyrelsen, länsrätten, Upplandsmuseet med flera, som av Peter Söderbaum träffande betecknats som en ?löfteskartell? och av andra som ?vänskapskorruption?. Än är inte alla möjligheter uttömda för att komma tillrätta med rättsrötan. Ju fler naturvänner och kulturpersonligheter som inte ger upp, desto större möjlighet är det att kunna stoppa ?nomenklaturan för invärtes beundran? från ytterligare exploateringar i Åriket, på Falks vikingabacke, utefter Långhundraleden och på riddare Langmans Ekeby.
Blogga vidare och bidra ekonomiskt till fortsatta arkeologiska undersökningar!